Förlossning.

Vaknade måndagen den 6 mars av en rejäl sammandragning. Tänkte att det kanske skulle kunna vara på g men gick upp och då ingenting var regelbundet och inte gjorde så ont så var jag ändå rätt säker på att det inte skulle ske under dagen iallafall. Mannen jobbade hemifrån och jag tog det lugnt. Kl 11 skulle vi till barnmorskan för kontroll och precis innan vi åkte gick jag på toa och då gick slemproppen.

Hos barnmorskan fick vi tid för igångsättning den 13 mars men barnmorskan trodde att den inte skulle behövas med tanke på mina sammandragningar och att slemproppen gått. Jag var osäker, vågade inte hoppas utan var fortfarande helt säker på att vi skulle få vänta tiden ut..

På vägen ut från barnmorskan känner jag att det läcker nåt och springer in på toaletten. Mer av slemproppen trodde jag..antagligen var det vattnet men det förstod jag först senare. I min värld skulle ju det vara mycket vatten..men fick veta sen att vår lilla A satt så långt ner i bäckenet att hon satt som en kork och när vattnet gick så kom bara det yttersta ut eller hur man ska säga.. men det visste jag ju inte så utan jag torkade mig, trodde att slemproppen gått och att det inte behövde betyda så mkt.

Åkte hem, la mig i soffan och kollade på Vänner medan mannen jobbade.

16.30 kom den första rejäla värken, jag låg i soffan och mannen satt vid bordet och när värken kom så sa mannen  (som sprang till mig) att "den där såg ut att göra rejält ont" och det gjorde den verkligen. Sen kom nästa efter 20 minuter och sen 15 minuter.. började ana att det kanske var på g på riktigt men då man läst att man ska försöka vara hemma så länge som möjligt så var jag rätt lugn.  Andades igenom värkarna och kände att jag kunde hantera smärtan.

Kl 18.30 hade jag inte känt bebis på några timmar och kände mig orolig över det så vi ringde in till förlossningen pga det. Under samtalet fick jag en värk och barnmorskan sa att "ni kan väl komma om för jag tycker det låter som att du har rejäla värkar". Vi la på och då var det som att trycka på en knapp. Helt plötsligt kom värkarna med 3 minuters mellanrum och var extremt starka. Mannen var så bra hela tiden, han packade snabbt våra grejer och körde fram bilen. Jag tog flera värkar på denna korta tid och det tryckte på ganska rejält också..

Vi kom in till förlossningen 19.15 och jag hade extremt mycket värkar, de gick in i varandra. Jag var dock helt övertygad om att vi ändå skulle få åka hem igen och ville bara kolla att bebisen levde.

Vi fick komma in på ett rum och där skrek jag "det känns som att jag kissar på mig snart" och då slängde barnmorskan av mig mina kläder och gjorde en undersökning och sa: "Du är öppen 10 cm så det blir bebis här snart!"

10 cm?! Jag och mannen blev helt chockade. Vi hade ställt oss på 15minuters parkeringen då vi var så inställda på att åka hem igen..haha..det var bara att glömma och personalen ringde parkeringsvakten och berättade att vi skulle få stå på den platsen till morgonen för att vi skulle få slippa böter.

Jag fick lustgas och barnmorskan  berättade att även om jag var öppen 10 cm så behövde bebisen komma längre ner så jag fick inte krysta riktigt än. Jag försökte andas mig igenom värkarna och var helt inne i mig själv. Det går inte att förklara smärtan av värkarna, den är som ingenting annat..

Mannen var heeelt fantastisk i allt detta. Så lugn,pratade med mig,masserade och tolkade barnmorskans ord till mig då jag hade så svårt att höra för lustgasens ljud och då jag bara ville blunda och var så fokuserad. Han var helt klockren genom hela förloppet.

22.05 fick jag äntligen krysta. Jag hade haft krystvärkar ett tag redan men då fick jag äntligen ta i ordentligt och det kändes som en befrielse att få ta i med hela kroppen äntligen.

25 minuter senare kom världens finaste Adele ut helt perfekt och lyckan var total.

Låg med Adele på bröstet medan jag fick krysta ut moderkakan och sen bli sydd med några få stygn då jag spruckit lite. Men både jag och mannen var i ett sånt lyckorus att det barnmorskan och läkaren gjorde knappt märktes av. Vi var och är fortfarande helt betagna av denna tjej..hon är helt ljuvlig.

Förlossningen gick väldigt fort och alla barnmorskor har sagt att min kropp betedde sig som att jag fött flera barn redan.

Vi fick stanna på BB 3 dygn då ingen visste riktigt när vattnet gått och man då behövde bevaka oss lite extra pga infektionsrisken. Sen fick  vi äntligen åka hem med vårt mirakel och det nya livet började på riktigt.

Är såå glad,förälskad och lycklig.